Vad betyder menzione i Italienska?

Vad är innebörden av ordet menzione i Italienska? Artikeln förklarar hela innebörden, uttalet tillsammans med tvåspråkiga exempel och instruktioner om hur du använder menzione i Italienska.

Ordet menzione i Italienska betyder omnämnande, nämnande. För mer information, se detaljerna nedan.

Lyssna på uttal

Betydningen av ordet menzione

omnämnande

(nämnd vid namn, pga god insats)

(substantiv: Ord för konkreta ting och platser, t.ex.: "boll", "person", "Stockholm". )
Grazie al suo coraggio ha avuto una menzione nei comunicati.

nämnande

(nämna något)

(substantiv: Ord för konkreta ting och platser, t.ex.: "boll", "person", "Stockholm". )
La citazione del direttore precedente da parte di Ellen fece calare un silenzio imbarazzato.
Ellens omnämnande av den före detta chefen orsakade en obekväm tystnad.

Låt oss lära oss Italienska

Så nu när du vet mer om betydelsen av menzione i Italienska, kan du lära dig hur du använder dem genom utvalda exempel och hur du läs dem. Och kom ihåg att lära dig de relaterade orden som vi föreslår. Vår webbplats uppdateras ständigt med nya ord och nya exempel så att du kan slå upp betydelsen av andra ord du inte känner till i Italienska.

Känner du till Italienska

Italienska (italiano) är ett romanskt språk och talas av cirka 70 miljoner människor, varav de flesta bor i Italien. Italienska använder det latinska alfabetet. Bokstäverna J, K, W, X och Y finns inte i det italienska standardalfabetet, men de förekommer ändå i lånord från italienska. Italienska är det näst mest talade i EU med 67 miljoner talare (15 % av EU:s befolkning) och det talas som andraspråk av 13,4 miljoner EU-medborgare (3 %). Italienska är den heliga stolens huvudsakliga arbetsspråk och fungerar som lingua franca i den romersk-katolska hierarkin. En viktig händelse som hjälpte till att sprida italienskan var Napoleons erövring och ockupation av Italien i början av 1800-talet. Denna erövring sporrade Italiens enande flera decennier senare och drev på det italienska språket. Italienska blev ett språk som användes inte bara bland sekreterare, aristokrater och de italienska hoven, utan även av bourgeoisin.